Sofia Leijon

Vad är det som gör mig så rädd?
vad är det inom mig som säger stopp, stopp, STOPP!
Jag ser alla de här hemska sakerna framför mig,
är jag skadad och märkt för livet?

Jag ser på dig och ser en riktigt söt kille
lång, smal, mörk.
Vi börjar prata, känner mig glad.
Vi träffas igen, du visar ditt intresse..
Du visar VerkligeN intresse!
Jag blir så jävla rädd, jag springer.
Jag finner (kanske hittar på) alla dina brister och fel,
jag ser alla olikheter, hur vi verkligen inte passar ihop.
Jag vill inte träffa dig igen, vill inte behöva jaga iväg dig!
Jag fortsätter springa.. är lite otrevlig på vägen..
Kan du inte bara fatta vinken?
JAG VILL INTE!!
Varför?
Jag vet inte.. jag vågar inte..

Du säger att jag är söt och vacker,
jag försöker verkligen göra mig fulare, påpeka brister!
Men det är precis som att du försöker omvända även dem till något fint!
LÄGG AV!!

Du säger att du gillar mig som jag är
MEN DU KÄNNER MIG INTE!!

så snälla lägg bara av... lämna mig ifred..

---

Jag hoppas han inte börjat läsa min blogg, antar att det skulle såra... 
eller vill jag att han ska göra det?

jag har så jäkla mycket att skriva,
men vet inte vad.

Ny lägenhet.
Nya arbetstider.
Nya bekanta.
Nya känslor.

En ny Sofia håller på att infinna sig på mitt territorium.
En Sofia med ett helt annat tänkesätt än den gamla,
en helt ny Sofia med helt nya värderingar och mål.
En helt ny Sofia som vill hitta något annat än det hon sökt innan.
En helt ny Sofia som snabbt kommer vara tillbaka på ruta ett,
när hon funnit det hon letat efter och förlorat det igen.
För innerst inne vet hon att det är vad som kommer hända,
det är alltid vad som händer.