Du är ju där... men?

Du är så nära, men ändå så långt bort.
Det är inte mer än 100 meter till din dörr.
Varför kan jag då inte ta mig till dig?

Ett sms ifrån,
jag närmar mig telefonen men tvingar mig att låta bli.
Ett endaste samtal ifrån dig,
men jag är för feg.

Det är så svårt att bara glömma,
att bara släppa.
Det är så svårt att låta bli,
att tycka om det som kunde skett.

När jag tittar ut genom mitt fönster,
kan jag nästan se dig.
Trots bilarnas brus,
kan jag nästan höra dig.

Du är så nära!
Igår satt du så nära,
du var ett ögonkast ifrån mig,
men det är något som säger nej. 
...
  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback